Det har visst blivit så att jag har varit lite ordlös på sista tiden. Men jag har kommit på en mycket bra anledning och den är att jag är inne i någon form av 20-årskris. Det är ganska tunga grejer det där med kriser. För att ta ett exempel har jag lärt mig äta yoghurt. Och andra grejer också. Man kan nog sammanfatta det som att jag söker utmaning i livet just för tillfället. Faaaast som med allt annat tröttnar jag på allt efter en viss tid så det blir aldrig nån riktig förändring. Jag kan dock ärligt talat säga att jag numera äter yoghurt, och det är jag mycket stolt över.
I måndags kom jag till insikt. Jag är en mycket självcentrerad människa. Jag gick ensam på en gata när jag kom på mig själv med att tänka ”han är ändå rätt charmig, för han tycker att jag är rolig”. Jag vet inte hur det är med er, men det där känns lite självcentrerat tycker jag. Det kom lite som en chock det där för jag har aldrig tänkt i termer av självcentrering innan. Och jag är inte riktigt säker på om jag kan greppa begreppet självcentrering. Jag menar jag är ju jag så för mig snurrar ju allt omkring mig. Och det är väl inte mer med det. Jag ser faktiskt inget annat sett att se på saken.
Sen jag kom in i min kris har jag blivit lite mer likgiltigt inställd till saker. Bland annat bryr jag mig inte alls om att det här inlägget (mer eller mindre bland annat, fast mest mer än mindre) är ren sörja som ingen kommer orka läsa och undantaget som läser det inte kommer fatta ett smack av och det vet jag inte alls vad det beror på. Jag tror kanske att min olikgiltighet inför saker har omfördelats. Nu ligger all min bry-kvot på att bli bäst på maskinelement och på att springa bäst på Göteborgsvarvet. (Om man har ett sånt instabilt psyke som jag har är det viktigt att sätta upp löjligt realistiska mål.)
Faktum är att jag nästan känner mig lite äckligt likgiltigt kom jag på nu. Jag kommer inte ihåg vad jag egentligen skulle skriva om och jag bruyr mig inte ens, och nu stavade jag fel också och det bryr jag mig inte heller om. På ett sätt är det ju bra, för det är väldigt punk att inte bry sig så nu måste jag bara lära mig tycka om punk ipa så är jag lite av en bra och konsekvent människa.
Den här dagen är åtminstone inte helt meningslös. Jag har tryckt i mig årets första pepparkaksdeg.
Av nån anledning känns det lite som att jag inte riktigt får grepp om love handlesarna på livet för dom är alldeles oljeinsmorda. Mina händer bara glider över livets kropp, fast inte på det bra sättet.
